TJUGOSJU ÅRS HJÄLPARBETE BLAND MAYABÖNDER

Den 23 mars 1982. I Guatemala tar generalen Efraín Rios Montt makten genom en militärkupp. Det då mer än tjugo år gamla inbördeskriget trappas upp och Rios Montt tar till extremt blodiga metoder för att kväsa gerillan och dem som stödjer eller kan misstänkas stödja den gerilla som finns i bergen. Armén går hårt fram. Varken kvinnor, barn eller åldringar skonas när gerillans möjliga stödjepunkter, byarna, undanröjs.

Talesättet "Tar man bort vattnet dör fiskarna" var ledstjärna när de brett upplagda attackerna mot en rad mayabyar inleddes. Civilbefolkningen fick betala ett oerhört pris när armén försökte krossa gerillan. Hela byar utplånades och brändes ner.

Byn San Francisco strax intill Yalambojoch är ett av många exempel. Där mördades nästan hela befolkningen lördagen den 17 juli 1982. Massakern krävde cirka 370 liv och finns väl dokumenterad i en rapport som skrevs av jesuitprästen Ricardo Falla. Rapporten, Masacre de la finca San Francisco, publicerades i Köpenhamn i september 1983.

Yngsta offret, Andrés Paiz Garcia, var knappt 2 månader och det äldsta, Pedro Pérez, var 90 år.

SÖKTE UPP NÖDLIDANDE

Vid den här tiden, vårvintern 1982, arbetade Per Bylund Andersen som sjukvårdsbiträde på Sandbyhovs långvårdsklinik i Norrköping, och hans hustru Aura arbetade som barnskötare på Rödluvans förskola. Hon hade kommit som flykting från Guatemala 1977 och nu följde de tillsammans rapporteringen från inbördeskriget i hennes forna hemland. I oktober 1982 hade de sparat så mycket pengar att de kunde ge sig i väg till södra Mexiko och försöka hjälpa några av de mayafamiljer som flytt för livet och nu drev omkring i skogarna nära gränsen. Med sig på resan hade de dottern Mayari, då knappt fyra år gammal.

Via en katolsk präst fick de kontakt med en grupp på cirka femtio flyktingar - kvinnor, män och flera småbarn. Det var så det nu tjugosjuåriga biståndsarbetet startade. Per och Aura köpte bönor, majs, mediciner och korrugerad takpapp till några enkla skjul för sin reskassa. Året därpå, 1983, tog de ett banklån på 100 000 kronor, påbörjade insamling i Sverige och köpte den första ranchen, Jord och Frihet. Under 1980-talet köptes ytterligare två rancher, Nytt Hopp och La Fortuna. På de tre bosättningarna, som tillsammans är på cirka 150 hektar mark, bodde som mest 350 flyktingar - alla från byn Yalambojoch i nordvästra Guatemala.

TIO MILJONER HAR SAMLATS IN

Per och Aura brann för sitt projekt. En del kunde ha gjorts annorlunda - och bättre - men de lärde av misstagen och samlade på sig värdefulla kunskaper för framtiden.

Men de som gjort det möjligt att hjälpa dessa flyktingar är de svenska givarna - faddrar, skolor, organisationer och enskilda. De har tillsammans skänkt cirka 10 miljoner kronor under dessa tjugosju år. Pengar som gett flyktingarna mat, tak över huvudet, skolor, kliniker, egen mark att odla och inte minst viktigt: En relativt trygg tillvaro.

I mitten av 1990-talet vände utvecklingen; kriget i Guatemala upphörde och när fredsavtalet undertecknades i december 1996 hade redan många flyktingar börjat återvända från landsflykten i Mexiko till sina hembyar. Hjälparbetet gick nu in i en ny fas. Per och Aura följde flyktingarna i spåren tillbaka till Yalambojoch strax söder om gränsen till Mexico - den by flyktingarna hade övergivit i gryningen den 19 juli 1982 - ett par dagar efter massakern i grannbyn San Francisco. Yalambojoch måste återuppbyggas från grunden. Byn var under många år en militärbas, vilket ledde till förfall. Många hus hade också rivits av soldaterna.

BISTÅNDSARBETET VÄXTE

Föreningen stod nu inför en omfattande och svår uppgift: Hur skulle vi med våra förhållandevis små resurser klara av att bygga ordentliga bostadshus, skolor och annat åt över hundra familjer? Dessutom kunde vi förvänta oss att flera återvändare skulle dyka upp i byn de närmaste åren

Det fanns bara en utväg: Att söka Sida-bidrag för Per och Auras arbete i byn. Ansökan beviljades och i december 1995 kunde de flytta in i ett enkelt skjul i Yalambojoch som Sida-avlönade volontärer.

De första två åren finansierade föreningen alla byggnadsprojekt med egna, insamlade pengar. Under de åren fick ett hundratal familjer nya, enkla sovhus med cementgolv. Aura fick se sin dröm gå i uppfyllelse: En rymlig förskola i två plan växte upp på kullen mitt i byn. Även låg- och mellanstadieskola, skolmatsal och en del mindre projekt byggdes utan Sida-bidrag.

År 1998 ökade byggtakten. Då gav Sida, via Forum Syd, även utvecklingsbidrag till föreningen. Föreningen betalade 20 procent av återuppbyggnaden och Sida/Forum Syd stod för 80 procent av kostnaden. Nu tillkom 80 bostadshus i cementsten, skolor, internat, bibliotek, lärarhus och andra byggnader, inte bara i Yalambojoch, utan även i grannbyarna Aguacate och Yuxquen.

MARKAFFÄR OCH DÖDSHOT

1998 försattes föreningen i en ny situation som kullkastade den ekonomiska planeringen. För att klara byns vattenförsörjning och behov av mer mark såg sig styrelsen tvingad att köpa in den egendom som gränsar till Yalambojoch. Den blev plötsligt till salu och en mäktig godsägare i trakten dök genast upp som spekulant. Vi fick dock förtur då säljaren, som inte tyckte om godsägaren (han hade varit elak mot henne i småskolan), erbjöd föreningen en avbetalningsplan på två år.

Föreningen köpte de 225 hektaren med den värdefulla vattenkällan för 800 000 kronor, inklusive lagfart och andra kringkostnader. Vår årliga budget var vid den tiden cirka 600 000 kronor...

Affären var nödvändig, men innebar stora påfrestningar under flera år. Det var först under 2002 som föreningen började återhämta sig ekonomiskt. Ledamöterna i styrelsen fick ihop till handpenningen genom att skrapa ihop egna besparingar, och efter en del vånda kunde vi se att satsningen lyckats. Nu har byborna stor glädje och nytta av marken. De har obegränsat med friskt, direkt drickbart, vatten året om. och mark som det nu växer nyplanterad skog på.

Markaffären blev en ny fas i utvecklingen. På egendomen byggde vi upp en plantskola och totalt har 105 ha skog planterades på marken. Ett flerårigt, lyckosamt samarbete med guatemalanska skogsvårdsmyndigheten INAB inleddes. INAB betalade i efterhand bidrag till väl skött skog. Byn har också fått ett nationellt pris för ”bästa byskogsprojekt i Guatemala".

Skogsprojektet är nu, av flera skäl, en viktig del av vår verksamhet i byn. Regnskogen skövlas även i Guatemala, därför är det nödvändigt med omfattande nyplanteringar. Projektet ger också inkomster åt många familjer i byn och i framtiden kommer det att finnas virke i skogen för husbyggen och möbelsnickerier.

BRÖDET OCH FISKARNA

Sedan 1996 samarbetar föreningen med biståndsorganisationen Brödet & Fiskarna i Västmanland som har loppisbutiker i Västerås och Enköping. De har finansierat kursgården som stod klar år 2000 och Folkets Hus som invigdes i maj 2008.

Brödet & Fiskarna har hittills bidragit med drygt 1 miljon till projekten i byarna. En del av deras bidrag gick även till markaffären.

Under åren i Yalambojoch har föreningen vidgat sitt arbete och genomfört flera projekt i grannbyarna Aguacate och Yuxquen där vi byggt 62 bostadshus i cementsten. I Yalambojoch har 20 familjer byggt nya stenhus.

Det har också varit konfliktfyllda år. Överallt, här som på andra håll, finns det bakåtsträvare och egoister som misstänkliggör och förtalar sådant som syftar till utveckling för folkflertalet. Men de svåraste konflikterna har gällt markaffären och byarnas gemensamma mark kring den vackra djungelsjön Yolnajab 10 km norr om Yalamojoch.

Konflikten med den godsägare, som blev utkonkurrerad i markaffären, fortsatte under ett par år. Den var så allvarlig att både Per och Aura tvingades leva under dödshot. Hoten var främst knutna till konflikten om marken kring sjön. En tyskättling, Roberto Kaehler, och hans måg, Mitchell Denburg, försökte ta ifrån byborna deras hävdvunna rätt till området genom att lägga fram en lagfart som Kaehlers förfäder fick av regeringen på 1890-talet,då byborna fråntogs marken och blev slavarbetare åt invandrade tyska kaffeodlare.

KONFLIKTERNA STOPPADE INTE UTVECKLINGEN

De berörda byråden är fast beslutna att inte släppa ifrån sig marken. Medvetenheten kring forna tiders oförrätter är stark och byborna saknar inte bra argument för sin sak. Men i Mitchell Denburgs och Roberto Kaehlers ögon var det föreningens koordinatör Per som var uppviglaren och deras främste motståndare. Den uppfattningen torgförde de vid många tillfällen.

Såväl föreningen som dess koordinatör vill undvika direkt inblandning i denna konflikt. Den måste lösas av myndigheterna och av dem som arbetar i organisationer för mänskliga rättigheter. Dessa har dokument att tillgå, inklusive fredsavtalet och Guatemalas grundlag, som visar att bybornas hävdvunna rätt väger tyngre än den tyskättlingarnas lagfart. Konflikten är inte löst, men Denburg och Kaehler driver den inte aktivt numera.

Trots alla konflikter, som försenat och försvårat biståndsarbetet, har föreningen lyckats genomföra många projekt. Skogsplanteringen är avslutad, och nu är de äldsta träden nio år gamla. Plantskolan återuppbyggs under 2009 tack vare ett bidrag från Ingrid och Lars Hannells stiftelse i Göteborg. Plantskolan ska drivas kommersiellt av byns skogsförening och vänder sig till kunder i regionen.

Folkets Hus är klart och invigdes våren 2008. Huset fylls nu med aktiviteter. Där finns en teatergrupp och en filmklubb. Lokalerna används också för allehanda möten.

När den nybyggda högstadieskolan i Yalambojoch tog emot de första eleverna i januari 2006 förverkligades en gammal dröm: Byn kunde äntligen erbjuda ungdomarna kvalificerad utbildning och ge dem möjligheter att söka in på olika yrkesutbildningar. Första terminen skrevs 30 elever in i skolan. Nu, 2009, finns där cirka 60 elever. Av skolans första elever går nu sex olika yrkesutbildningar på andra orter.

Byn behöver också arbetstillfällen, så vattenkraft från byns egen flod Salchila och små företag - smedja, snickeri och kaffetork - finns med i föreningens planer för framtiden. Byn har nu elektricitet, vilket har ökat möjligheten att starta mindre företag. En del av planerna är nu på väg att förverkligas, tack vare ett EU-bidrag på 600 000 kronor. Bidraget kommer att administreras av byns skogsförening Awum Tee, och projekten påbörjades i november 2009. Då startar bygget av det hus som ska rymma virkestork, såg och snickeri. Byggnaden ska ligga på sluttningen mellan vägen och förskolan.

Virke kommer om några år att kunna tas ut från byns egna skogsplanteringar. Och enligt skogsföreningens stadgar ska överskottet från skogen finansiera utbildningen i byn.

Den mark föreningen köpte åt byborna 1998 kostade då cirka 800 000 kronor. Marken är nu värderad till 10 miljoner kronor. Det var för föreningen en mycket betungande biståndsinsats, men, har det visat sig, en lönsam investering.

LÅNGSIKTIGT ARBETE SOM KRÄVER TÅLAMOD

Förutsättningarna för en god demokratisk och ekonomisk utveckling i Guatemala är inte de bästa. Korruption och diskriminering av ursprungsbefolkningen är besvärande inslag i vardagen. Våld, mord och hot förekommer dagligen. År 2008 dog cirka 6 500 personer i Guatemala på grund av kriminellt våld. Knarktrafiken genom landet ökar och därmed den allmänna brottsligheten. Det finns inte heller i dagsläget någon kraftfull, politisk opposition som kan vända utvecklingen i landet.

Föreningen får därför fortsätta att inrikta sig på att göra bästa möjliga av situationen i Yalambojoch. Ett långsiktigt arbete som kräver tålamod och uthållighet.

Marken föreningen köpte på granngodset San Francisco 1998 kommer att överföras på byns skogsförening så snart alla byråkratiska hinder är undanröjda. Därmed kommer denna för föreningen så omfattande affär att avslutas.

I november 2004 fick Yalambojoch internet tack vare en insamling bland aktiva i Globala skolan, som är ett svenst, Sida-finansierat projekt för lärare och annan skolpersonal Det har inneburit att alla ungdomar i högstadieskolan nu har goda kunskaper i hur datorn kan användas. Flera har mejl-adresser och regelbunden kontakt med omvärlden, vilket ökar deras självförtroende.

Den intensiva byggepoken, som inleddes 1995, har övergått i en lugnare fas, där det mest handlar om underhåll och förbättringar. I stället kommer föreningen att inrikta sig på att bygga ut och konsolidera de satsningar som gjorts på utbildningen i byn. Den tyngsta uppgiften blir att finansiera skolorna i väntan på att skogen ska ge tillräcklig avkastning. Den nybyggda plantskolan är också en viktig resurs, som måste vårdas och utvecklas.

En omvälvande nydaning kommer att ske i området när den nya huvudvägen, Transversal del Norte, börjar byggas. Vägen kommer att gå förbi Yalambojoch i ost-västlig riktning genom norra Guatemala mot Belize. Vägen öppnar för nya möjligheter, men kan också innebära stora risker för byn. Vägen kan dra med sig mer brottslighet och nya möjligheter för staten och utländska bolag att utvinna mineraler i området, på ett för människor och miljö negativt sätt.

Föreningens arbete bland dessa mayabönder har pågått sedan 1982, först när de var flyktingar i Mexiko, och sedan i Guatemala, dit flyktingarna började återvända 1995. Behovet av hjälp och stöd kommer säkert att bestå några år till. Utveckling tar lång tid. Vår målsättning är att byns invånare allteftersom ska ta över den verksamhet som föreningen byggt upp. Då har vår filosofi: Hjälp till självhjälp lyckats.

TORSTEN JANSSON, styrelseledamot.